Bengt Hambraeus, född 29 januari 1928 i Stockholm, död 21 september 2000 på Hambraehill Farm i Glen Roy Apple-Hill nära Montréal, var en svensk kompositör, musikforskare, radioproducent och organist.

Hambraeus har främst komponerat för orgel, ofta kombinerat med elektronik och orkester men har också skrivit många verk för enbart orkester, kammarensembler, kör samt för soloinstrument. Under sin tid på Sveriges radio fram till 1972 blev Hambraeus en central person i 1960-talets utforskande av nya musikformer och nya uppförandekoncept, t ex integration av performance, improvisation och elektronik i konsertsituationen. Han visade en ovanlig nyfikenhet på elektronisk, seriell och utomeuropeisk musik och på utnyttjande av rumsliga effekter. Han var en av de första seriösa svenska tonsättare som använde elgitarr och synthesizer, och vissa av hans verk från 1960-70-talen visar stildrag som kommer relativt nära den tidens psykedelia och (engelska och europeiska) progressiva rock, men det är oklart ifall Hambraeus intresserade sig för hur rocken konvergerade med den "seriösa" elektroniska eller utomeuropeiskt influerade musiken och förde detta ut till en masspublik.